Questo sito utilizza cookie tecnici, analytics e di terze parti.
Proseguendo nella navigazione accetti l'utilizzo dei cookie.

Preferenze cookies

COMMEMORAZIONE DEL 64° ANNIVERSARIO DEL DISASTRO DI MARCINELLE

MESSAGGIO DEL MINISTRO LUIGI DI MAIO

(8 agosto 2020)

 

Cari connazionali,

in occasione del 64° anniversario della tragedia di Marcinelle, in Belgio, desidero ricordare i 262 minatori che l’8 agosto del 1956 persero la vita al Bois du Cazier: tra questi, 136 erano italiani. Dal 2001 l’Italia commemora con la “Giornata del Sacrificio del Lavoro italiano nel Mondo” tutti i lavoratori italiani scomparsi mentre svolgevano la loro professione.
Quest’anno, a causa della pandemia da COVID-19, onoriamo il ricordo della tragedia di Marcinelle in una condizione di distanza fisica, ma di grande vicinanza e solidarietà.
Anche l’attuale emergenza sanitaria ha visto il sacrificio di quanti, in Italia e all’estero, hanno perso la vita mentre si dedicavano al loro lavoro, come anche ad attività di volontariato e di sostegno. Penso a medici, infermieri, al personale sanitario e a tutti coloro che hanno lavorato per mesi senza sosta, pagando con il prezzo della loro vita l’aiuto dato agli altri e alla nostra società tutta.
Nel 1956, il sacrificio del Bois du Cazier spinse i Governi dei Paesi partecipanti alla nascente integrazione europea a mettere la sicurezza e la salute dei lavoratori al centro dei progetti che poi avrebbero costituito le fondamenta della casa comune europea.
La promozione di un lavoro equo, tutelato e sostenibile deve essere anche oggi al centro della nostra risposta alle gravi conseguenze economiche e sociali della crisi sanitaria. L’Italia – membro fondatore dell’UE e dell’Organizzazione Internazionale del Lavoro – intende continuare a portare avanti questa istanza anche in ambito europeo e internazionale.
Solo le società che garantiscono il diritto al lavoro e la sicurezza del reddito possono progredire. Perché ci sia vero progresso, il lavoro e i lavoratori devono ricevere le giuste tutele. E questo vale anche per tutti i connazionali che nel corso della nostra storia hanno lasciato l’Italia per emigrare all’estero in cerca di realizzazione. I loro diritti e la loro tutela acquistano ancora più valore, in considerazione delle tante difficoltà che hanno dovuto sostenere.
L’emigrazione italiana nel mondo ha sempre mostrato il talento, la dedizione e la professionalità dei nostri connazionali.
Ai familiari delle vittime di Marcinelle, ai familiari di tutte le vittime italiane cadute sul lavoro, di coloro che hanno perso la vita nell’esercizio della loro professione nel corso della pandemia, ai cari di quanti hanno reso onore all’immagine dell’Italia nel mondo con il loro sacrificio, va oggi il mio pensiero e la mia vicinanza.

 

MINNESHÖGTIDEN MED ANLEDNING AV 64-ÅRS DAGEN

AV TRAGEDIN I MARCINELLE

MEDDELANDE FRÅN ITALIENS UTRIKESMINISTER LUIGI DI MAIO

(den 8 augusti 2020)

 

 

Kära landsmän och landsmaninnor,

med anledning av 64-årsdagen av tragedin i Marcinelle (Belgien) den 8:e augusti 1956, vill jag minnas de 262 gruvarbetare som dog i Bois du Cazier, varav 136 var italienare.
Italien har sedan 2001 instiftat ”Minnesdagen för dödsoffren av olyckor i arbetet” för att erinras alla italienska arbetare i världen som har drabbats av en dödsolycka i arbetet. I år, på grund av COVID-19 pandemin, kommer vi att hedra minnet av tragedin i Marcinelle på fysisk distans, men med stor närvaro och solidaritet. Även den rådande hälsokrisen har varit skäl till att många, både i Italien och utomlands har förlorat sina liv medan de var i tjänst, vare sig på professionell eller ideell basis.
Jag tänker på läkare, sjuksköterskor, vårdpersonal och alla andra som har jobbat utan avbrott under månader, och betalat med sina egna liv priset för att hjälpa andra och hela samhället.
År 1956, orsakade olyckan i Bois du Cazier att regeringar i den framväxande europeiska integrationen satte arbetstagarnas hälsa och säkerhet i centrum av upplägget i vad som så småningom blev grunden till det gemensamma europeiska huset.
Främjandet att en rättvis, hållbar och skyddad anställning måste även idag vara central i åtgärderna för att bromsa de allvarliga socioekonomiska konsekvenserna, som har uppstått till följd av hälsokrisen.
Italien – en av grundarländerna av EU och Internationella Arbetsorganisationen ILO – avser att fortsätta driva denna fråga på europeisk och internationell nivå. Endast de samhällen som garanterar rätten till ett arbete och säkerhetsställer en skälig inkomst kan frodas.
För att se till att det sker riktiga framsteg, måste arbetet och arbetstagarna skyddas. Och detta gäller även för våra medborgare som under årens gång har lämnat Italien för att söka jobb utomlands. Deras rättigheter och skydd får en ännu större innebörd, med tanke på de svårigheter som de har behövt utstå.
Den italienska utvandringen i världen har präglats av talang, hängivelse och professionalitet. Jag vill ägna en särskild tanke idag åt de anhöriga till offren i Marcinelle, till alla italienska dödsoffer som har förlorat sina liv i arbetet och i tjänst under pandemin och åt de närstående till de som har hedrat Italiens bild i världen genom sin uppoffring.